Idag åkte jag igenom Långasjö i Sydöstra Småland. Tänkte då på författarinnan Gertrud Lilja som föddes här (1887) och som stora delar av sitt liv bodde i födelsebyn. Här vårdar nu Hembygdsföreningen minnet av henne med ett särskilt ”Gertrud Lilja-rum” i hembygdsgården. Under sin levnad hann Gertrud Lilja uppleva hur hon från fattig fabriksarbeterska blev en uppburen författare och därefter raskt betraktad som omodern och ointressant. Själv minns jag min reflektion över notiserna vid hennes bortgång 1984 : ”levde hon ännu?”
Jag läste Kvinnorna i släkten när jag var 15 år. Det var hennes namn jag fastnade för. Gertrud Lilja lät så vackert. Boken hittade jag i pappas bokhylla. Han hade köpt den 1947 för 2 kronor och 85 öre stod det på insidan av pärmen. Romanen kom ursprungligen ut 1936, fick då strålande recensioner och trycktes redan första året i fem upplagor. Gertrud Lilja ansågs vara en skarsynt psykolog och en ledande kvinnlig (!) författare. Är boken läsvärd idag? Tveksamt, ärligt talat. Det är mer intressant att begrunda Gertruds öde än läsa om hur kvinnor på landsbygden förtrycktes av såväl konventioner, religion som av sina män. Problemen är än idag aktuella, men ramen i form av en idag försvunnen bondekultur skymmer ibland ett allmängiltigt budskap.
Livet började i moll: hon blev tidigt faderlös, drömmarna att ta studenten och bli lärarinna krossades av en ärftlig hörselsjukdom. När sedan hennes ungdomskärlek svek henne reste hon till Stockholm för att bli ciselör. Hon fick arbete, men lönen var knapp och hon tvingades dela ett inackorderingsrum med en annan fabriksarbeterska för att klara sig. Julen 1920 räckte inte pengarna för att åka hem till Långasjö över ledigheten.
Efter författardebuten 1924 blev livet ljusare även om tilltagande dövhet gjorde henne ganska skygg. Hon hade dock en omfattande brevväxling med författare som Johannes Edfeldt och Vilhelm Moberg. Hon slog sig ner i Långasjö, men vistades långa tider i Stockholm.
*
Åren 1937 till 1951 beskrivs som hennes storhetstid som författare. Honoraren räckte dock inte ens till det spartanska liv hon levde utan en viktig försörjningskälla var noveller och ”Rådgivnings-spalt för unga kvinnor” i veckotidningen Idun.
Tvånget att försörja sig på detta sätt la också grunden till en tilltagande degradering av hennes författarskaps betydelse. Det var inte fint nog att medverka i veckotidningar och saka men säkert blev den skarpsynta kvinnoskildraren betraktad som en av många mediokra författare. Folkligheten blev en börda och i dagens analyser av hennes författarskap klassas hon i genren ”middle-brow” – enklast översatt som populär – men inte ”fin”.
*
Läs gärna mer om Gertrud Lilja i Maria Nilsons avhandling Att förhålla sig till moderniteten – en studie i Gertrud Liljas författarskap från 2003. Även om Gertrud Liljas böcker inte längre känns så angelägna är hennes levnadsporträtt väl värt att begrunda och studera.
Bodils blogg 
Håller inte alls med om att Gertrud Liljas böcker är inaktuella idag. Då skulle vi aldrig kunna läsa några klassiker, bara för att samhället och konventionerna förändrats.
Jag älskar hennes böcker och det gjorde min mor också. Har köpt dem på loppmarknader och har nästan alla nu.
Er flyttet den 1. oktober fra Danmark til Långasjö, er selv kunstner og er väldig glad, fordi jeg opdager nu, at der boede to interessante kunstnerinder i denne lille landsby! Elisabeth Bergstrand-Poulsen ( skulptur, maleri, forfatterskab) og Gertrud Lilja. Begges værker vil jeg beskæftige mig med og forventer en del inspiration også til mit eget arbejde. Jeg mener at man kunne dokumentere deres liv og værk måske lidt mere synligt her i byen?
haha, fick precis veta att det var min gammelmorfars syster 😀
Läser Kvinnorna i släkten med stor behållning.. o finner att boken verkligen är aktuell idag .. man blev bortgift. hade inget att säga till om etc. som för vissa ungdomar idag i Sverige..
Läser om mitt 10 år gamla inlägg och plötsligt känns Gertrud Liljas bok mycket aktuell! Vi är alltså inte längre än 80 år tillbaka då hederskultur och kvinnoförtryck fanns i det svenska samhället.
Jag har läst mycket av Gertrud Liljas författarskap och uppskattat det mycket. Äldre litteratur är om inte annat värdefull som tidsdokument och vidgar våra vyer även om många kanske skulle hävda motsatsen. Att bara titta framåt är en begränsande tanke, då hellre befinna sig mitt i ett tidsflöde med både historia och framtid, som en del av något som pågår och har pågått före min egen korta existens.