”Redaktör Knut Toring hade en längre tid lidit av svår sömnlöshet”.

Så börjar Vilhelm Mobergs roman Sömnlös från 1937. Mitt exemplar är Bra Böckers utgåva från 1974. Då var jag 16 år gammal och detta blev den roman av Moberg som betytt mest för mig. Lite märkligt kan jag tycka idag. Som tonåring  kan jag knappast känt igen mig i den medelålders  mannens existentiella bekymmer och längtan.  Eller anade jag de existentiella frågorna om var vi hör hemma som drabbar så många av oss och som får oss att också ligga sömnlösa?

Idag läste jag Malin Ullgren artikel i DN om Knut Toring (finns tyvärr inte i nätupplagan) under vinjetten Omläsningen. Och jag är inte ensam om att tycka att romantriologin där Sömnlös ingår (jämte Sänkt sedebetyg och Giv oss jorden) är bland det bästa och universiella som Moberg skrivit. Även Ullgren läste triologin som tonåring på 70-talet och har vårdat böckerna ömt sedan dess.

Den har inte tryckts i nyutgåva sedan dess, men finns på antikvariat.

Senast jag läste om böckerna var 2007 och då skrev jag i bloggen även om Saljes Kjell Loväng. Inte lika stor litteratur, men med samma existentiella längtan till en hembygd.

Tidigare blogginlägg: https://bodilanjar.wordpress.com/2007/11/12/kjell-lovang-och-knut-toring/