Jag läste om handelsprofessorn Micael Dahléns nya bok ”Nextopia – livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället” och blev lite provocerad. Han menar att klassikernas tid är förbi och att litteratur numera är en färskvara. Hans generella tes är att vi i allt högre grad lever i framtiden och då är förväntningar viktigare än den färdiga produkten. Därför blir förhandsbokningar av kommande böcker ett allt större fenomen och enda sättet för klassiker att nå fram i mediabruset är omförpackningar i form av nyutgåvor, filmatiseringar, nyöversättningar etc.

Men kanske har det varit så hela tiden? Fast uppspeedat idag? Själv gick jag flera veckor och väntade på mitt förhandsbokade exemplar av Ove Wikströms ”Till längtans försvar” i september. Och letade i många antikvariat innan Olof Lagercrantz produktion blev komplett i hyllan. Och förväntningarnas tid var nog roligare än ägandets…

Kanske inte så provocerande trots allt? Snarare lite tråkigt att jakten på framtida förväntningar ibland går lite för lätt numera. Mycket nås ju genom några knapptryckningar istället för systematiska besök i antikvariat.