En av de kyrkohögtider jag, bortsett från jul och påsk, är mest välbekant med är Kristi Förklaringsdag som firas idag, söndagen den 6 juli. Skälet är att vi oftast bor på landet då och här har vår församling, Väckelsång alltid haft friluftsgudstjänst ihop med närbelägna Tingsås församling. Då texten handlar om hur Jesus går upp på ett berg med några av sina lärjungar och där visar atthan både är Gud och människa så firas gudstjänsten just på ett berg på gränsen mellan de båda församlingarna. Nåja, berg är att ta i. Haglaberget som det heter är närmast att betrakta som en liten kulle eller en rejäl stenhäll.

Här har vi under 20 års sommarvistelse i trakten varit med nästan alla gånger. Först med små glada barn som klättrade på stenarna, sedan med tjuriga skolbarn som hellre ville läsa Kalle Anka i stugan, sedan utan tonåringarna för de läste faktiskt Kalle Anka i stugan. I år är alla ungar utflugna och upptagna med sommarjobb. Vädret var inte heller det bästa utan i sista stund flyttades arrangemanget inomhus. Där satt vi i en skolsal, 14 församlingsmedlemmar, 2 sommargäster, präst, kantor och två kyrkvärdar. Vi var bland de yngsta. Det har vi varit i 20 år.

Prästen varierade sin predikan jämfört med i fjol (tror jag) och jag tänkte att snart borde jag förstå innebörden av texten efter alla dessa år. Sedan tänkte jag på all den ansträngning man gjort för att skapa något extra, något annorlunda denna söndag. Och så kommer det 16 personer. Lite sorgligt känns det. Men ge inte upp, våra barn lät faktiskt lite nostalgiska när vi berättade för dem om dagen. Kanske blir vi 5 som kommer från vår familj nästa år. Och vi vill gärna att psalmen ”I denna ljuva sommartid” spelas och sjungs även nästa år.