Barndomsminne från 30-talet

Jag fortsätter att publicera utdrag ur min fars självbiografiska texter:

Mitt första bondeminne är när jag som tre-åring står ute på gårdsplanen och ser på när far kör in sin första höskörd. Någon häst hade han inte men de två korna som han köpte av sin mormor hade tidigare använts som dragare. Nu var det tydligen länge sen de haft oket på sig för de var mer vilda än tama och körningen blev förstås där efter. De var förmodligen rätt hungriga för de rusade runt och smakade på de olika höstackarna utan att far kunde hindra dem. En kusin till far skulle hjälpa till men hon bara skrattade och var inte till någon större nytta.

Det var nog också i treårsåldern som jag fick börja att se efter småsyskon när mor var på utearbete. Det var också massor med ved och vatten som skulle bäras in, tvätt och diskvatten samt aska som skulle bäras ut och till detta arbete behövde man inte vara särskilt gammal för att hjälpa till med.

På sommaren betade korna i skogen men ibland skulle de beta i vägrenarna och då fick vi barn vakta dem. På vintern skulle korna ledas till en bäck långt inne i skogen för vattning och det gjorde jag och min bror redan i sex-årsåldern.

Istället för vanliga barnlekar så började vi mycket tidigt att hjälpa far med odlingsarbetet. Både när far var hemma men också när han var borta på sitt arbete, så högg vi ner buskar och eldade på ris.. Och till detta fanns det ingen åldergräns neråt. Vi syskon hade arbetat på fars odlingsmark långt innan vi började skolan.

Eftersom jag så tidigt deltog i detta arbete med att odla upp jorden så fick jag därför också tidigt kunskap och en uppfattning om jordens och grödans betydelse för vår försörjning av det dagliga brödet. Så jag tror mig förstå något av den känsla de människor i gångna generationer kände när de röjde och odlade upp den jord som vi idag brukar. Visst drevs de fram för att de måste se till att få mera bröd och potatis till sina i många fall stora familjer men det var nog också något annat. Det var känslan att ha förvandlat i många fall ofruktbar mark till fruktbar mark som i fortsättningen gav bröd och hjälpte till att hålla svälten borta

Fortfarande upplever jag det som något alldeles speciellt att i barndomen ha fått vara med om att bereda en liten bit av vår svenska jord till åker. Ibland har jag en känsla av att det jag upplevt har hänt på 1800-talet istället för på 1900-talet. Och det är kanske inte så konstigt att man får dessa tankar då det är mycket sällan man träffar på någon som har liknande erfarenheter ifrån barndomen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s