Kalmar domkyrka den tredje advent. Det är glest i kyrkbänkarna och medelåldern hög. Med undantag av några konfirmander är vi bland de yngsta . Det är medelålers par inte vana vid annars. Vi sitter på sjätte bänk och bänkarna framför oss gapar tomma. Jag tänker på en man jag mötte förra veckan och som berättade att när han var barn hade hans mamma varnat honom för ”folk som satt i de främsta kyrkbänkarna”. Det var folk med makt och inflytande och av dem väntade inget gott för fattiga.

Idag finns dessa någon annanstans än i de främsta kyrkbänkarna. Men de finns, är bara svårare att identifiera. Dagens text om Johannes Döparen är uppfordrande och tydlig. Jag undrar lite hur kyrkan predikat kring denna text under de tider man var och är lierad med den världsliga makten. Så här säger Johannes Döparen till oss ”huggormas avföda”: ”Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon: och den som har matförråd han göre sammalunda.”

Egentligen gick jag främst för att höra psalmen ”Bereden väg för Herran” och känna svindeln av att släkte efter släkte suttit i bänkarna och sjungit den snart 200-år gamla psalmen. Det skänker perspektiv och distans åt våra jäktade liv.

Från domkyrkan åkte vi till ett köpcentrum. Väl chockartat, men stundande jul tvingar fram kompromisser.  Nu är vi hemkomna med några nya kassar med julklappar. Jaktlyckan var god. Dags att sätta på julmusik och dricka kaffe framför adventsljusstaken för att komma tillbaka till adventsstämning.