Jag vet att nedanstående dikt är helt fel för den underbara vårmånad vi nu är i, men jag blev så glad att jag hittat den. Projekt Runeberg är verkligen fantastiskt. Som 10-åring stod jag i Ysby Bygdegård på luciadagens kväll och deklamerade en av verserna: ”Befrielsens suck från lättade bröst…”. Ha aldrig återfunnit den så jag har kunnat läsa om dikten i sin helhet. Min omgivning har aldrig uppskattat att jag deklamerat detta brottstycke. Återstår att se om den uppskattar när jag läser dikten i sin helhet. Bra att jag hittade den redan nu i maj. Ska jag kunna den utantill den 13 december är det bäst att börja träna. Förmågan att lära sig saker utantill är inte alls i klass med vad den var för 45 år sedan.

Författaren till dikten är Daniel Fallström och boken finns inscannad i projekt Runebergs fina databas. Bra att veta om ni väl läsa fler av Fallströms dikter…

Legend.

Se, stjärnorna flamma i frost klart blå
som tända facklor i natten,
men svarta furuskogarna stå
vid älfvarnas mörka vatten.

Det lyser i kyrkan. Hvar julenatt,
när byarna rundt om sofva,
de döda stiga ur grafvarna att
den födde förlossaren lofva.

Men allt är tystnad. Ej tonar sång,
och ingen ringare sätter
de stumma klockor med repet i gång
i stjärnklara julenätter

På knä kring altarets röda rund
i hvita svepningar ligga
alla de döda i midnattsstund
och försoning vid korset tigga.

Då träder för strålande altare fram
ett barn, och när orgeln brusar:
se, Guds eget heliga dyra lamm!
en suck genom hvalfven susar —

befrielsens suck från lättade bröst,
som ro ej funnit i mullen,
men våndats och kvidit, när storm om höst
strött lindarnes löf kring kullen.

Så brusar orgeln ett ljust ackord,
och bort församlingen svinner,
den sjunker tillbaka i kyrkogård,
men julnattens stjärna brinner.

Den str&lar öfver de lefvandes hus,
den lyser öfver de döde
och kastar genom tidernas brus
från Gud sitt skimrande flöde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Thu Feb