Har i Aftonbladet lärt mig ett nytt ord för ”kniven på strupen”: hotivation. En alldeles för stark drivkraft i mitt och säkert många andras liv. Har väl vetat i 20 år att jag har dåliga knän, men först när sjukgymnasten skäller på mig och diagnoserar artros och förtvinade muskler och talar om oansvar för hälsan börjar jag lyfta tyngder 5*10 gånger. Stark hotivation plötsligt. Men tänk om jag varit motiverad långt tidigare. Vilka präktiga knän jag skulle haft!

Livet var roligare innan jag insåg hur hotivationen styr livets val. Men nu är en hel del val lite begripligare. Och det tål att analyseras hurvida man jobbar av motivation eller hotivation och varför det är så lätt att motivera köp av choklad trots den långsiktiga hotivationen att det är skadligt för hälsan.

Nu är det slut med kvällens motivation kring bloggtexten för hotivationen av konsekvenserna av att vara dåligt förberedd inför morgondagen är kraftigare. Dags ta itu med planering och förberedelser. Samt lyfta lite tyngder med knäna.