Såg årets första blåsippa i helgen. Och vårlöken var på god väg. Än är det bara välkända vänner som blommar i markerna, men snart kommer explosionen av blomsterprakt i lundar och på alvaret och därmed nöjet och umaningen att examinera de nya / bortglömda arterna. I väntan på detta läser jag Alf Henrikssons dikt från 1966:

Somliga sagor ger tidsfördriv

och somliga dikter är stora,

men den skönaste bok jag ägt i mit liv

var nog Krok&Almquists flora.

Där blommade markerna året runt

och doftade dag och natt.

Det var annat än dagens politiska strunt

och dötrista samhällsdebatt.