Kyndelsmässohelgen är värd att fira ordentligt. Nu har det ju gått ett antal oxveckor sedan alla trevliga julhelgdagar och ännu är det långt till påsk.

Den är lätt att missa om man inte tillhör de som regelbundet läser predikoturerna eller (som jag) lyssnar på Spanarna i P1. Jonas Hallberg och
Ingvar Storm gör här en viktig insats för att varje år påminna om högtiden. Men hur firar man den?

Ingen aning ärligt sagt. Men föreslår en härlig cross-over á la andra svenska helger. Lite religiösa traditioner i sekulär tappning, lite gammal hedendom och så mycket mat. Ordet kyndel kommer från engelska candle, dvs ljus. Mycket stearinljus alltså. Kanske helgen då vi eldar upp alla ljusstumpar från julfirandet och sedan ställer undan alla stearinljusstakar för att istället njuta av att dagsljus och vår är på väg?

Maken och jag var på italiensk restaurang på kyndelsmässoafton, dvs igår. Det känns väl passande? Det var säkert i Rom som något kyrkomöte bestämde att den kristna kyrkan skulle fira kyndelsmäss. Rätta mig om jag har fel, men italiensk mat är alltid gott.

Kryddan Kyndel har ju inte ett dug med kyndelsmäss att göra, men för att få den där riktiga cross-over-känslan föreslår jag rikligt användande av kyndel i all mat under helgen.

Sätt igång och fira!