De senaste veckorna har jag oroligt läst Marcus Birros blogg. ”Jag är en far utan barn” sa han i ”Tankar för dagen” en morgon jag körde till jobbet. Så berättade han så fint om sin längtan efter barn och om sorgen efter de två som dog innan och vid födslen.

Hade aldrig läst något av honom innan, men började följa hans blogg www.marcusbirro.se regelbundet. Vackert språk, angelägna tankar. Jag känner mig mitt i en självbiografi som skrivs här och nu. Blev så tagen att jag erkänner att jag i torsdags var tvungen att kolla hur förlossningen gått och sedan kände mig lycklig länge över att sonen fötts välbehållen.

I morgon går jag till biblioteket för att låna Birros böcker.