I april skrev jag om vänsterhänthet och hur jag efter att ha läst Niklas Schiölers essäsamling ”Avig eller rätt” plötsligt såg min kuriosa i personligheten med helt nya ögon.

Med tanke på religionernas aktiva roll i att förskjuta vänsterhänthet kunde jag inte låta bli att lyssna av Svenska Kyrkans inställning. Där verkade minnet vara kort för där tycks det idag vara en icke-fråga.

Sålunda kan jag obekymrat fortsätta knattra ner sådana här kvasidjupsinnigheter med vänster pekfinger. I nästa inlägg ska jag avslöja vad Niklas Schiöler åt på sin födelsedag. Tala om obegripliga och halsbrytande ämneskast. Men det är kanske typiskt för en vänsterhänt?