I sommarstugan har jag de flesta av Barbro Alvings kåserisamlingar. De flesta är inköpta för några kronor på antikvariat och loppmarknader, men alla är omlästa otaliga gånger.

Visserligen har jag läst brevsamlingarna och dagböckerna som Birgit Petri och dottern Ruffa Alving gett ut samt en hel del av hennes reportage, men jag får erkänna att min bild av Bang mest är präglad av det flitiga läsandet av kåserierna.

Trots all klämkäckhet som hör till kåseriets form anar man att livet inte var helt okomplicerat och naturligtvis undrade man, ett skyddat medelklassbarn i kärnfamilj, hur det var att växa upp med två mammor, frånvarande pappa och med en biologisk mamma som gav sig iväg på uppdrag till krigsskådeplatser månadsvis.

Idag fick min nyfikenhet sitt lystmäte då DN på Familjesidan publicerade en intervju med dottern Ruffa som i dagarna fyller 70 år.

Hon valde journalistyrket precis som mamma, men ”det dröjde till efter trettio innan skrivkrampen släppte och jag insåg att jag duger som journalist även om jag inte kunde bli lika bra som mamma” berättar hon.

Även hennes barn är ju bekanta från mormor Bangs kåserier, men åren har ju gått och de små förskolebarnen tycks nu ha egna barn.

Tack Ruffa för att du bjöd på glimtar av ditt liv och grattis på födelsedagen.