Det blir inte Halmstadgruppen som är i fokus när Mjellby konstmuseum öppnar igen efter sin omfattande renovering. I stället är det konstnären Thea Ekström (1920-1988) som introduceras för besökarna. En konstnär som är född i trakten och som, precis som Halmstadgruppen, blev en del av den surrealistiska rörelsen och konsten.

Men det är som blivande musiker hon tidigt lämnar Halmstad för musikstudier i Stockholm. Parallellt med studierna till organist arbetar hon som sångare och dansare och turnerar runt med olika uppsättningar i folkparker och på militärförläggningar. 1939 föds hennes dotter och strax efter blir hon sjuk i tbc. Nu blev turnerandet omöjligt och hon försörjde sig som barpianist och som kostymör och dekoratör på teatern Söderfolkan i Stockholm. I början på 50-talet börjar hon sina studier i konst och 1960 skaffar hon sin första ateljé.

Nu tar karriären som konstnär ordentlig fart. Tidigt köper Moderna museet in ett av hennes verk och hennes konst visas både i Sverige och internationellt. Under 60-talet ställer hon ut i New York, Washington, Köln och Tokyo. Det är såväl samlingsutställningar som separatutställningar. En viktig mentor för henne blir konstprofessorn Oscar Reuterswärd och flera av hennes verk är tillägnade ”till Oscar”. En relation som inte enbart var professionell utan också privat. 

Första gången hon kommer tillbaka till barndomsstaden som konstnär är när Axel Olson i Halmstadgruppen 1972 bjöd in henne till Hallands konstförenings vårutställning. Där fick hennes konst ta stor plats och hennes målning 19 IX 70 köptes in av Söndrums församling och hängdes i församlingshemmet där den fortfarande finns kvar. Konstnären hade efter 52 år kommit hem igen.

Det är en unik utställning som Mjellby konstmuseum nu visar upp. Inte minst därför att Ekströms barnbarn deponerat över 300 verk till museet. Vi kommer därför säkert kunna glädjas åt fler utställningar med Thea Ekström både här och på andra platser. 

Redan att kliva in i utställningen ger känslan av att kliva in i konstnärens liv och tankar. Först möter man ett stort foto av Thea Ekström som blir som en välkomsthälsning till sin värld, sedan kommer man in i en stor sal med hennes abstrakta konst uppsatt på brun masonit. Det ger en varm känsla och ljuset är precis lagom starkt. Jag berörs av många målningar och ser att andra besökare också dröjer sig kvar länge vid verken. ”Den röda tråden” och målningen som skildrar ett romskt läger är de bilder som särskilt ligger kvar på min näthinna. 

50-talets tidiga målningar är surrealistiska på ett egensinnigt sätt. Ödsliga landskap befolkade med djur, musikinstrument och gestalter med tunna kroppar och stora huvuden. Ögonen blir ibland inramningen för ett nytt motiv. På 60-talet övergår hon till abstrakta målningar med tunna färglager och ofta i gråtoner. Tavlorna är fulla av symboler och tecken. Tecknen är ofta inspirerade av hieroglyfer eller från romsk tradition. Titlarna är datumet när målningen är klar.  Därför är det som att få läsa hennes självbiografi när man som betraktare går från verk till verk. En biografi som rymmer mycket svärta, men också mycket livsglädje och kärlek.

Thea Ekström, Utan titel, 1956