Vilken härlig nostalgi! Gick förbi Filmstaden klockan 6 på väg hem från jobbet och såg affischen för Joakim Jalins film om svenska dansbands uppgång och fall. Filmen började 18.15 och det fanns platser kvar, eller rättare sagt det fanns många platser kvar. Vi var fem personer i salongen och vi kunde välja på 78 stolar. Men vi fem avnjöt Flamongokvintettens musik. Och de mindre kända banden som Bengt Hennings och Tagez. Vi smålog kollektivt åt det medelålders paret som hade som hobby att resa dit Flamingokvintetten spelade, ta in på hotell i den staden, komma först och gå sist samt naturligtvis se till att bli fotograferade ihop med bandet. Medan jag skriver nu lyssnar jag på filmens trailer och funderar på i vilken låda jag kan ha lagt min lilla samling av dansbandsvykort från Karsefors festplats på 70-talet. För inte kan jag väl ha slängt dessa rariteter?