Jag satt i parken på en bänk i natt

Då kom en vandrare
han stannade
och vilade
Luften var ljum-
en fågels lätta ljud
och värmen som från marken kom –
ett fönster öppnades – en sång
I trädets mörka krona fanns
all livets sorg och glädje gömd
och nattviolen slog sin doft
i en kaskad ut över ängen

Han reste sig
och sade
”Min väg gick här förbi
Godnatt”

Så gjorde min
och även jag gick vidare
i ensamheten