Har ni varit i Strömsnäsbruk?

Har ni varit i Strömsnäsbruk? Minns ni inte? Det är i så fall inte så konstigt för platsen ligger numera vid sidan av allfartsvägen E4:an. Man svänger in en mil norr om Markaryd. En gång gick däremot riksettan mellan Stockholm och Helsingborg genom samhället. På 50-talet utnämnde Svenska turistföreningen vägsträckan mellan Markaryd och Ljungby till ”Sveriges vackraste väg” där den slingrade sig fram längs Lagans strand, förbi vackra hagar och lövskogar och genom välmående samhällen. Det var då det.

Minns ni fortfarande inte säkert? Var lugna; dessa orter är lätta att blanda ihop för Sverige är fullt av dem. De må heta Högsby eller Sävsjö eller Strömsnäsbruk, men det mentala tillståndet verkar vara det samma. Orterna håller på att dö.

Kanske är skillnaden dock att Strömsnäsbruk och närliggande Traryd faktiskt döljer ett spännande bortglömt författarskap. Vem minns Kerstin Tibell? Varken i uppslagsböcker, moderna litteraturhistorier eller på internet hittar man några spår.

Kanske är det ingen skillnad? Kanske finns det andra skatter på andra orter för den orkar gräva? En som orkat gräva är Olle Thörnvall som skrivit en lysande essä om Kerstin Tibell under rubriken ”En flicka från landet”. En essä som väcker längtan att stanna till både på platsen och i hennes författarskap. Essän finns publicerad i tidskriften Pequod nr 30 och går att köpa från förlaget med samma namn.

Senast jag valde bort E4:an och följde gamla riksettan genom Strömsnäsbruk räknade jag till 22 tomma butikslokaler längs samhällets enda och långa huvudgata. Bara Ica, Konsum, apoteket, begravningsbyrån och en pizzeria finns kvar. Hela den gamla infrastrukturen med bokhandel, klädaffärer, kaféer, radiohandlare, järnhandel är borta.
Av den blomstrande fabriken återstår en liten sopsäckstillverkning.

Nästa gång blir det E4:an tänkte jag. Då visste jag inte att någon som på 50-talet i DN jämfördes med Kerstin Ekman levde och arbetade här och fortfarande har ett angeläget budskap till oss idag om hur det är att vara kvinna; och om de universella problemen som brände då som nu.

Nästa gång blir det inte E4:an. Då parkerar jag utanför det nedlagda stationshuset, sätter mig på parksoffan slår upp en av de tre romanerna och börja läsa:

”Mitt arbete slök allting. Inte bara all min energi, det kunde jag gå med på, men alla mina riktiga känslor, min upptäckarlusta och min glädje.Jag kan inte bli glad längre, bara tom och hetsad, jag blir inte ledsen, bara olustig. Jag blir mald i kvarn och för det får jag tvåhundrafemtio kronor i månaden.”

Kerstin Tibell levde mellan 1908 och 1958 och gav ut tre romaner: Vanlig historia, Kvinnan och skuggan och Den kritiske främlingen.